Skogens tysta fästning mitt i det värmländska inlandet

När andra världskriget bröt ut hösten 1939 förändrades Sveriges säkerhetspolitiska läge på kort tid. Norden blev ett militärstrategiskt spänningsområde, och efter den tyska invasionen av Norge i april 1940 ökade behovet av spridda, skyddade och svårupptäckta svenska flygresurser. Ett flygfält behövde inte bara kunna ta emot och starta flygplan. Det skulle också kunna döljas, försvaras och försörjas under en period då rörlighet och beredskap var avgörande.

Brattforsheden ligger mellan Molkom och Filipstad, i det värmländska inlandet och nordost om Karlstad. Karlstadsregionens geografiska läge gav området betydelse genom närheten till viktiga förbindelser, samtidigt som heden erbjöd ett skyddat landskap på avstånd från de mest uppenbara målen. Här anlades Krigsflygfält 16, ett av de fyrtio hemliga krigsflygfält som byggdes under den svenska beredskapen 1939-1945.

Det som gör platsen särskilt värdefull är att den inte försvann in i ett senare flygvapenbygge. Många militära miljöer byggdes om, moderniserades eller revs när tekniken förändrades. Brattforsheden behöll däremot mycket av sin ursprungliga karaktär, med banor, byggnader, skogspartier och försvarsanordningar i ett sammanhängande landskap. Därför fungerar Krigsflygfält 16 som ett levande tidsdokument, där beredskapens idéer fortfarande går att läsa i terrängen.

Varför Brattforsheden blev den perfekta gömman för flygvapnet

Brattforshedens naturgeografi var central för valet av plats. Heden består av sandiga isälvsavlagringar, tallmo och relativt flacka ytor. För den militära planeringen innebar det att marken kunde anpassas med betydligt mindre omfattande schaktning än på kuperad eller sank terräng. Tallskogen gav dessutom ett naturligt visuellt skydd, medan de öppna hedytorna kunde utnyttjas för start och landning.

Fältet anlades efter att skog röjts våren 1939. Läget var inte slumpmässigt valt. Ett flygfält behövde ligga tillräckligt långt från kusten och de mest utsatta tätorterna för att minska risken för överraskande angrepp, men samtidigt ha fungerande förbindelser med övriga delar av landet. När Norge ockuperades blev det värmländska inlandet särskilt viktigt. Brattforsheden låg på ett strategiskt avstånd från den norska gränsen och kunde bidra till övervakning och beredskap utan att ligga direkt exponerat.

Fältets styrka låg i kombinationen mellan natur och infrastruktur. Befintliga vägar och regionala transporter underlättade försörjningen, medan terrängen gjorde det möjligt att sprida ut verksamheten. Ett flygfält som inte hade alla funktioner samlade på en enda punkt var svårare att slå ut. Samtidigt kunde personal, drivmedel, ammunition och reservdelar hållas inom rimligt avstånd från banorna.

Det är viktigt att förstå att skyddet inte enbart bestod i avstånd. Hela landskapet behövde stödja hemlighållandet. Banor, förråd och byggnader placerades och utformades så att de skulle smälta in i omgivningen. Det var denna samverkan mellan geologi, skog, vägnät och militär planering som gjorde Brattforsheden till mer än en lämplig landningsplats. Den blev en genomtänkt försvarsanläggning i landskapsformat.

Kamouflagets konst och konsten att försvinna från luften

Under beredskapsåren var flygspaning ett växande hot. Från luften kunde en rak bana, en rad byggnader eller en samling flygplan avslöja en militär anläggning. Därför byggde Krigsflygfält 16 på optiska illusioner. Fältets tre korsande gräsbanor integrerades i terrängen och kunde på avstånd uppfattas som delar av ett jordbrukslandskap snarare än som ett militärt flygfält.

Kamouflaget omfattade mer än färg. Konstgjorda diken, vägar, röda stugor och lador användes för att skapa en trovärdig lantlig miljö. Hangarer och förråd doldes eller fick former som passade in bland vardagliga byggnader. Från luften handlade uppgiften om att bryta anläggningens konturer och få militär verksamhet att se ut som något civilt och välbekant. Liknande visuella principer kan även ses i moderna digitala tolkningar av flygplanskamouflage, som WT Live // Camouflage by ItssLuBu.

Även skyddet runt flygplanen byggde på lokala material. Sand, timmer och jord kunde användas för vallar och splitterskydd. Sådana konstruktioner hade två funktioner. De minskade risken för skador från splitter vid ett angrepp och gjorde samtidigt flygplanen mindre synliga från luften. Kamouflage var därmed både en säkerhetsåtgärd och en del av den fysiska försvarsarkitekturen.

• Gräsbanor som smälte samman med hedens öppna ytor.
• Vägar och diken som skapade intryck av vanligt jordbruk.
• Röda byggnader och lador som bröt upp den militära helheten.
• Träd, skogspartier och naturliga skuggor som dolde hangarer och uppställningsplatser.
• Jord-, sand- och timmervallar som gav både splitterskydd och visuell avskärmning.

Principerna knöt an till en internationell utveckling där militära anläggningar och flygplan målades, byggdes om och placerades för att försvåra flygspaning. Kamouflagemönster behövde bryta raka linjer, försvåra skuggtolkning och få tekniska objekt att förlora sin form mot marken. Inom både svensk beredskap och internationell krigföring utvecklades metoder för flygplanskamouflage och terränganpassning, där kulörer och mönster valdes utifrån den specifika omgivningens skogar, myrar och hedar för att minimera kontrasten sedd från luften.

Livet i beredskap och fältets hemliga infrastruktur

Bakom den stillsamma ytan fanns en krävande vardag. Värnpliktiga, markpersonal, vakter och tekniker behövde hålla anläggningen redo även när inga flygplan syntes över heden. Uppgifterna omfattade bevakning, underhåll av banor, bränslehantering, reparationer, snöröjning och kontroll av kommunikationer. Den militära beredskapen bestod därför lika mycket av återkommande rutiner som av dramatiska larm.

Fältets infrastruktur var spridd och funktionellt uppdelad. Baracker gav bostad och arbetsutrymmen, medan förråd och depåer hanterade materiel, drivmedel, bomber och ammunition. Försvarsstrukturer och skyddsvallar placerades så att verksamheten kunde fortsätta även under hot. Anläggningen var inte en enda kompakt byggnad, utan ett system av platser som tillsammans gjorde flygfältet användbart.

Rullande övningar var ett sätt att pröva detta system. Personal och materiel behövde kunna förflyttas, flygplan skulle kunna starta och landa under olika beredskapslägen, och ledningen skulle kunna fatta beslut utan att verksamheten avslöjades. Tystnadsplikten var en viktig del av säkerheten. Exakta uppgifter om fältets funktion, omfattning och rutiner skulle inte spridas i onödan, eftersom information i sig kunde bli en säkerhetsrisk.

1. 1939 Fältet etablerades efter skogsröjning under våren, som en del av den omfattande svenska utbyggnaden av krigsflygfält.
2. 1940 Efter invasionen av Norge ökade fältets strategiska betydelse och behovet av effektiv maskering.
3. 1940-1945 Anläggningen ingick i beredskapens system med bemanning, övningar, bevakning och underhåll.
4. Efter beredskapsåren Fältet byggdes inte ut och moderniserades inte på samma sätt som många andra militära flygplatser.
5. 2003 Länsstyrelsen i Värmland beslutade att skydda miljön som kulturreservat.

Just frånvaron av senare ombyggnader är avgörande för dagens kunskap. När en plats inte anpassas till jetflygets, radarutvecklingens eller kalla krigets krav blir de äldre lösningarna lättare att urskilja. Krigsflygfält 16 visar därför inte bara hur ett flygfält såg ut, utan också hur beredskapens organisation fungerade i praktiken, från vardaglig bemanning till skyddad lagring och spridd ledning.

Vägen till Sveriges mest kompletta militära kulturreservat

När den äldre typen av krigsflygfält inte längre hade samma militära funktion förändrades platsens framtid. Krigsflygfält 16 blev inte en modern flygbas och förlorade därför inte sin historiska läsbarhet genom omfattande ombyggnader. Det som tidigare hade varit en aktiv försvarsresurs kunde i stället förstås som en sammanhängande beredskapsmiljö.

År 2003 inrättade Länsstyrelsen i Värmland ett kulturreservat på den tidigare flygfältsmiljön. Reservatet omfattar 411,4 hektar och skyddar inte bara byggnader, utan även markanvändning, skog, landskap, traditioner och minnen från perioden 1939-1945. Det är en viktig skillnad mot ett vanligt byggnadsminne. Här är helheten själva kulturarvet.

• Baracker, förråd, bomb- och ammunitionsdepåer samt försvarsanordningar.
• Banor, vägar, vallar och andra spår av flygfältets funktion.
• Skogs- och hedlandskap som visar hur anläggningen doldes.
• Berättelser, kunskaper och traditioner knutna till beredskapstiden.
• Naturvärden som har utvecklats i samspel med den historiska markanvändningen.

Ideella krafter och föreningar har haft stor betydelse för att restaurera och förklara platsen. Genom vård av splitterskydd, baracker, banor och informationsmiljöer blir det möjligt att förstå detaljer som annars lätt går förlorade. Reservatets regler skyddar samtidigt helheten. Motortrafik och ridning får inte ske utanför tillåtna vägar, eldning och camping är begränsade till anvisade platser, och natur- eller kulturföremål får inte skadas eller tas bort.

Brattforsheden är unik i Sverige genom kombinationen av bevarad anläggningsstruktur, ursprungligt landskap och formellt skydd som kulturreservat. Många beredskapsminnen berättar om en byggnad eller en enskild försvarsposition. Här går det däremot att följa hela kedjan från terrängval och kamouflage till förläggning, förråd, banor och minnesarbete.

Upplev historiens vingslag i det bevarade landskapet

Krigsflygfält 16 är öppet för besökare året runt, men aktiviteter och bemanning varierar med säsongen. Under sommarsäsongen 2026 var fältets kafé öppet från 22 juni till 15 augusti och serverade våfflor och förfriskningar till besökare som ville ta del av områdets historia. Nu under hösten och vintern är kaféet och de schemalagda säsongsturerna stängda i väntan på återöppningen sommaren 2027, men kulturreservatets stigar och utomhusmiljöer förblir öppna för promenader och självguidade turer. Under sommarhalvåret anordnas dessutom guidade turer som förklarar hur flygfältet fungerade under beredskapsåren, medan bandvagnsutflykter ger en bredare bild av hedens natur, kultur och militära spår.

För den som vill uppleva svensk flyghistoria med ett tekniskt inslag finns en Viggen-simulator. Besöket börjar med en introduktion till fältet och flygplanets historia. Därefter får deltagaren bekanta sig med cockpit, instrument och reglage, ta på sig en G-dräkt och genomföra starter, landningar och olika uppdrag. Simulatorn är i första hand anpassad för personer från ungefär tolv års ålder, eftersom pedaler och reglage kräver viss räckvidd och fysisk kontroll.

• Välj en guidad tur under säsong för att förstå fältets funktion och historiska sammanhang.
• Avsätt tid för att se både byggnaderna och landskapets mindre tydliga spår.
• Kontrollera aktuell kalender och bokningsinformation före besöket.
• Följ reservatets regler och håll dig till tillåtna vägar och markerade områden.
• Undvik att klättra på, flytta eller vidröra känsliga kulturhistoriska lämningar.

Det finns också en pedagogisk poäng i att besöka en plats där försvarshistorien inte presenteras som enbart teknik eller militär organisation. Brattforsheden visar hur staten, lokalsamhället, naturen och infrastrukturen tillsammans formade beredskapen. I en tid då säkerhetsläget åter diskuteras blir det lättare att förstå dagens frågor om uthållighet och skydd när äldre lösningar kan studeras i verklig terräng.

Den som rör sig varsamt över heden kan därför läsa landskapet på flera nivåer. En gräsbana är samtidigt en teknisk funktion, en del av kamouflaget och ett spår av de människor som höll flygfältet redo. En barack berättar om vardag och organisation, medan en vall visar hur skydd och dold verksamhet förenades. Krigsflygfält 16 är på så sätt inte bara ett bevarat militärminne, utan en konkret lektion i svensk beredskapshistoria.